Jag bor i en känsla av konstant förälskelse.
Förälskad i kvava torra värmen. Eftermiddagsljuset under träden i parken.
I alla jag möter.
Det okomplicerade.
Vi ses senare (istället för hejdå) . Pussas inte skaka hand.
I lokala chinon säljs gökur ägg och sjungande fontäner.
Det är ingen idé att gå och lägga sig.
Kär i blonda snedluggen och blåaste ögonen. Vinden bakom motorcykeln.
I lockiga mörka. I lilla tanten läsa tidningen uppochner på metron.
I de dansande stegen. Nu mest pojkaktiga brittiska accenten.
Jag sa som det var och du ser ut som en ängel.
Kanske dumt,
väldigt sant.
jaså?=) vem, vad, hur!
SvaraRadera