fever ray

Accompany me by the kitchen sink
We talk about love, we talk about dishwasher tablets, illness
And we dream about heaven
& män.

När jag åkte hit var det med tanken att bara hänga med på allt. Sísísí. Och så har det varit sen augusti. Varje kväll och varje dag inga undantag. nice men intense. Och var har hänt nu? Jag hör mig själv säga alltdedär ja aldrig f-a-t-t-a-t hur man kan säga och inbilla sig. Typ att 24 samtal kl 04.50 är gulligt. Och ännu värre, att jag övervägde att svara emellan varje ringning men varje gång tryckte grön för sent eftersom jag typ fick talsvårigheter o inte visste what to say. (Dime?) - ännu mer störande, att killen i fråga på första daten sa att det var så jobbigt att tjejer blev galna i honom. (Då frustade jag av skratt, han blev lite generad och ja tänkte gud vilken idiot) men nu.. illa. Tex: bobdylan från häromdan kom fram idag (trots att jag är gift tänka sig) och gav mig en mugg cola och en tallrik chips. Konstigt men gulligt av gulligaste. Jag tackade bara tankspritt och funderade på vad x i *** ser i blondinbambi på 1.53.

Ska slagga nu. Om en stjärna trillar ner ska ja önska att midgeten lägger på sig ett par hekto (se nedan) och att ja förvandlas till krokibruttan aka marilyn monroe over night.

Om inte ska ja kick her ass imorn anyway för de e halloween o ja ska ha min 90tals-svarta sammetsklänning me cape och helst svärd (tänk mclovin i rolemodels. neeeeej haha) äsch.

Ringer han inatt ska ja rapa i luren