Vårt hostel är ljuvligt. Blir bjudna på vår första av ca 3000 myntatéstunder av ägarna och, visar det sig sen, omelett gjord på fårhjärna (veckan innan var det nämligen traditionella köpa ett lamm ha det som husdjur o sen på en viss tidpunkt låta mannen i huset döda det. Och bästa delen är hjärnan) Men det visste vi ju inte då. Ja frågar iaf vad dom kallar brödet (som är supergott och äts till) och managern ger mig en blick under lugg och svarar - Bröd..?
Att gå på på de trånga gatorna är som att kliva in i Lawrence av Arabien. Folk skriker hästar bajsar på skorna sjalar sveper förbi kryddor doftar vi kastar oss åt sidan för mopederna och blir bjudna på mera té. En Ali med keds o lilla kepsen drar in oss i sin fabrors butik där han jobbar när han inte är på universitetet. Han förklarar vad de olika kryddorna är och gör och innan vi går sjunger han Lil waynes lollipop för oss. Han och Tyalor Swift är de bästa artisterna i världen!? Vi hummar instämmande. Innan han tar sats för att sjunga den arabiska varianten av lollipop (hahaa) ber han om ursäkt för att han faktiskt måste byta text.. låten må va supercool men skulle få släktingarna på puffarna bredvid att göra honom arvlös.
Shoppingen på suoksen/marknaderna i den gamla delen, medinan, är outstanding (även med på unescos världsarvslista) Skinnväskor, kryddor, levande höns som man med födel nackar själv, sittpuffar, tyger, sandaler, smycken, tekannor- efter en halv dag är våra bargainingskills feta. Vi kör en show som funkar perfekt. Vid apelsinjuicevagnarna träffar vi på ett par från vårt universitet Carlos III och resten av resan tävlar vi. Köpte ni eran juice för 10dirhaam (10 kr) ha! vi köpte våra för 3. Betalade du 10euro för den väskan.. haha idiot ja fick tre för 10 (så höll det på) Gick bokstavligt talat en hel dag och störde mig på juicedealen !
Vi vill åka på utflykt och beger oss mot atlasbergen.. Vi startade aningen sent eftersom vi legat och solat hela dagen + att det var lite längre än vi uppskattat så vi är där ca 5 timmar senare än alla turistgrupper. Men Muhammed, en rynkig berberman, tar oss med på en knagglig tur upponer längs vattenfallen och vid några tillfällen får vi ta av oss skorna och häva oss upp bredvid stup och ras. Han var garanterat av den inofficiella typen och vill inte ha pengar utan en 10krsskjorta i betalning. Berättar massa om sin by och hur ett helt folk lever där i bergen.. På vägen hem somnar vi i det mörka baksätet till tonerna av franska orginalversionen av Aisha som chaffisen plus ett par fastrar i framsätet sjunger tillsammans.
På kvällen äter vi 30krsmiddag på torget.. man pekar på det man vill ha och så kommer det när det är klart. Vi äter Tijan, couscous, marinerade grönsaker, kyckling, lammspett och dricker såklart té igen. Sen går vi till mama africa och efter de nån annan klubb/bar i nya delen av stan.
Nästa dag går vi till ett Hammam (badhus) som är känt bland marockanerna och inte turisterna (återigen prut-tävlingen) och vi dog. Liggandes i trosor bredvid varandra på ångande golv medan 100kilos arabiska damer skrubbar bort ca 80% av huden plus låter min hand vila mellan hennes 50kilos bröst när hon masserar min arm. ha-ha. Tänkte mig att det var en sådan delad upplevelse som gör att man alltid kommer vara vänner.... var dock ingenting mot vad som hände den kvällen !
Goda idéer och goda idéer. såhär i efterhand fattar jag inte vad vi tänkte med. Nåväl. På téfest skulle vi iallfall. In i taxin med Ali och Ali (afroman) till stenåldersförstad till marrakech. Den afrikanska solen går ner på tre minuter och elektricitet fanns i ca 1 av 10 hus. Efter en stund får jag kalla fötter och vägrar gå längre men Yael insisterar och Ali försäkrar. De e lugnt, bara några meter till. Ute i middle of nowhere med bobmarleysjungande afro på ena sidan (Yael nynnar med, känner inte av min frostiga inställning för fem öre) och absolut kolmörker på andra. Fält, fält fält. Jaja.
Så kommer vi fram till huset som är afromans kompis (som ej kan engelska eller franska eller annat språk än arabiska egentligen, vilket vi ju inte är så väldigt bra på) Nåväl. Vi dricker té igen och dom berättar koranenhistorier och alla skämt innefattar metaforer med kameler och höga palmträd.. När vi ska på toa upptäcker vi att tésalongen som vi är i, vilken är jättevackert inredd med kuddar, tyger, små bord, vackra tapeter.. inte riktigt matchar resten av huset. toan är ett hål i golvet och köket är en plåthink ställd upponer. I rummet bredvis ligger mormor och ett par fem kids och sover. Situationen är absurd. Vi spelar in en musikvideo med deras rapsånger och afroman skrattar lyckligt och ber mig prata med texasaccent (vilken jag tycker mer påminner om typ tysk) och frågar om vi vill gå på ett bröllop?
Om vi vill! Grannens dotter gifter sig och vi är med och dansar med kvinnorna och klappar i händerna och männen lyfter upp rund cirkelstolliknande-grej som paret sitter i.
Vi filmar lite och alla barn är fascinerade. De har aldrig sett européer och vill vara med på alla kort. Så ska vi gå och det är nu som eländet börjar. Yael är på kärleksfullt humör och vill krama och pussa alla barnen så barnen följer efter oss och killarna blir irriterade och ber dom dra åt helvete. Inte bra. Vi promenerar mot staden över fälten då vi ser att barnen + stort antal större personer kommer ikapp oss. De små söta barnen aka skitungarna har hämtat sina brorsor och kusiner som vi strax inser ser tjejer som djur och två blondiner på ett fält känns plötsligt som en väldigt, väldigt, dålig idé. Vi börjar gå ifrån dem och ett tag ser det ut som att de inte tänker följa efter oss. Mitt hjärta bankar i 110 men hon börjar återigen sjunga på Hurricane damdidam-tidelipom. När vi kommer fram till vägen... en spikrak sträcka och i slutet nånstans ser man ljusen från marrakech, vänder jag mig om. Gruppen springer nu efter oss! Vi skriker och afroman stoppar enda bilen på mils avstånd som tacktacktack är en taxi. In i pyttebilen fortfortfort, Yael får ligga på golvet och när den vänder hörs det ett kras. I nästa stund rycks bildörren på min sida upp och det är den mest creepy av kusinerna. Men min kickassvän! Hon boxar honom i ansiktet (!) smäller igen dörren och han trillar och rullar till sidan av vägen! Taxichaffisen fattar äntligen allvaret och gasar på så barnen som klättrat upp på taket trillar av. (!) He-rr-e-gud! !
Vi åker i typ 150 med arabiska plinkaplonkmusiken på max medan ali 1 nästan gråter av ångest för att han utsatt oss för en läskig upplevelse och afroman surar för att taxichaffisen tar överpris och yael ligger av outgrundlig anledning och skrattar på golvet. Vi åker iallafall till en kaffebar där vi har bestämt träff med några vi träffat på Nikki beach tidigare. Jag dricker kaffe noir med darrig hand medan Yael drar skämt på sin improviserande franska. Resten av kvällen spenderar vi på Suiteclub och musiken som spelas är en skön blandning av seanpaulgymnasiefest och house + arabiska mixar. Ingen dricker alkohol men förutom det så känns det precis som en klubb i vilken europeisk storstad som helst. Pga att det är avslutningen för internationella filmfestivalen är det fullt av kameror, skådespelare, journalister, européer. Kontrastfylld kväll minst sagt.
Vid femtiden börjar det regna och vi och några compadres åker på lilla moppen sickelisack genom staden. Vi avslutar kvällen med att bjudas på en kanna varm choklad.
PS: Helt random träffar jag på en Kalle från alingsås som visar sig ha liftat till marocko med kille ja va o drack öl med i linné i somras. han i sin tur skulle ner till gibraltar o leta efter båt + besättning för o ta sig till Karibien. Sjykt.
vilken resa!
SvaraRadera